Skådat på Place de la Concorde.

Denna variant av jeep-limousine var ny för mig.

Hyfsat cool men föredrar den "vanliga".

Tvångstankar?

Förstår bara inte varför man ska gå förbi alla dessa boulangerifönster och dessutom ta sig tid att plåta, när man precis har avslutat ett simpass. Finns det någon inneboende tics att nu, när man varit duktig, så är det alldeles väldans legitimt att kasta sig över nåt sånt här? Kan man ändå motstå detta så ligger det en hel hög nötkräm, köpta i SWE, som ju måste tas omhand, en efter en, för att de inte skall förfaras.

Söndag i Maraiskvarteren.

Söndag för mig är synonymt med gudstjänst och idag blev det ett besök i Le Temple Reformée du Marais.
En maffig byggnad i Barockstil från 1600-talet. Alltid kul att besöka nya församlingar.
En extra knorr var en inbjudan att äta tillsammans med de andra i en stor krypta under kyrkan. Dagens rätt var från Kongo.

Det var kyckling och ris med nåt grönt och orangerött. 

Mer påläst än så är jag ej tyvärr. Gott var det iaf.

På den lilla innergården hade kyrkan sin egen vindruvsodling. 

Tyvärr var man lite för kort i rocken.

Väl gödda gick vi hemåt via Marais, 

Place des Voges och Museé de Carnavalet.

Övferblivna foton.

När man tittar i fotoarkivet finns det alltid bilder man hade en tanke med, men som man inte riktigt platsade när det skulle till att publiceras. Här är några med vilt spretande teman:

Jesus kommer med den danska flaggan,  Dannebrogen i högsta hugg.

En gardinkappa i en affär i småländska Bredaryd  med texten: 6e arrondisementet i Paris.
Notre-Dame-des-Champs Saint Germain des Prés.
Tänk om fransmännen skulle ha en gardin där det står:
Stockholms innerstad, Vasastan. Odenplan.
Fast det förstnämnda låter ju iaf mer poetiskt men håll med om att den är inte vanligt ful.

En något solblekt rosa dörr till medeltidsmuséet
Musée de Cluny i Paris. 

En onsdag i september.

Lite schizofrent att affärerna nu är fyllda med täckjackor, stickade baskrar och armbågshandskar samt fluffiga halsdukspolos (heter det det?) och så går man ut - 27 grader i skuggan...

Annars är det sig likt i min omvärld: I morgon, strejk.

Ända in i kaklet.

I eftermiddag körde jag och en kompis några vändor i bassängen. Mycket muntert att se sig själv och alla andra guppa omkring med badmössor i olika kulörta färger. Det ger dels lite minnen från 80-talet, då det ett tag, var inne att ha badmössa. Helst skulle den vara gul.

Men det ger också intryck att vi allesammans är Alshammarproffs som liksom plöjer fram genom vattnet...mer eller mindre fort.

Det är alltså så här i franska simhallar: Badmössa gäller för alla och "Tarzan-badbyxor", ett måste, på herrarna.

Lägg till äldre damer i rosa simfötter och flytbräda samt herrar med hudfärgad näsklämma (precis som konstimmarna) då har du hela mitt scenariot framför dig.

Idag blev simningen en del bearbetning med tanke på vad som hände i Sverige under gårdagen och de snåla vindar som börjat blåsa...

Kultur-Paris.

Idag strandade jag mitt i Paris politiska hjärta: Hotel de Ville, Rådhuset.

Det var ett av många ställen som var öppna för allmänheten idag. Fantastisk interiör. Hakan hängde konstant. Enda dilemmat var att min kamera svek mig. Batteriet...

Ibland vill man bita sig i näven och detta var ett sådant tillfälle. Men det är ju en ytterst världslig sak när allt kommer omkring. Nu är ju allt registrerat i den lilla hjärna man har, men hade så gärna velat dela med mig av prakten.

Vidare var jag på France Télévision, som har kanal 2,3,4 och 5. Lite kul att se kulisserna och deras studios. Morsade på några programledare fr TéléMatin (som jag alltid vaknar till) , fick se hur de presenterar vädret och gick sen in i det allra heligaste: Kontrollrummet.

Men för att överhuvudtaget komma in fick man stå i kö...

Vågar inte säga hur länge, men hann plöja nästan en halv roman av Kajsa Ingemarsson. Solen låg på och till slut kom de och delade ut vattenflaskor. Där har ni några hintar om tiden...

Vad gör man inte för populärkulturen?

På kännigendisjakt.

Missade Angelina Jolie med bara några dagar. Här var hon, häromveckan, och promotade för sin nya film SALT, på den legendariska bion REX vid Grand Boulevards. Jag har varit här en gång. De har upplyst stjärnhimmel i taket. Det säger allt.

Grannsämja.

Idag kom en granne, den enda på min våning som jag säger mer än bara Bonjour till, och sa:

-Vänta 1 min!

Hon kom sedan ut med detta inlindat i lite hushållspapper. Arabiska delikatesser med bl a baklava och jagvetintevad. Det var väl sött, i dubbel bemärkelse.

Mitt hus - byggnadsminne.

Nästa helg är det kulturminnesdagar i hela EU. Vet ej om Sverige är med på det hela? Då kommer k-märkta hus och platser öppnas upp för allmänheten. Bl a maskinerirummen under Eiffeltornet som fortfarande drivs av orginalgrejor.

Läste idag att t.o.m mitt hus tillsammans med 3 andra som ligger runt en och samma innegård ska hållas öppet på lördag. Mitt cité, som det kallas, byggdes nämligen av Napoleon för typ 150 år sen och skulle bli ett stort kollektiv för arbetare som jobbade på gasfabriken några gator bort. Napoleon hade i England studerat hur man kunde starta sociala kollektiv. Det fanns gemensamma tvättutrymmen, barnkrubba, skomarkare och andra handverksateljéer på min gård.

Det stöp emellertid på att man inte kunde hålla sams och inte heller hålla reda på vems man som var din eller min...Det blev alltså inte fler såna här cité i stan.

Så glöm allt som jag tidigare sagt om att det var Napoleons militärer som hade övernattningslägenheter här. Det är bara båg, nu vet jag bättre tack vare internet.

Nu har då, en gång för alla, barnen i den lilla skolan som hyr in sig i bottenvåningen av mitt hus satt upp lappar överallt med uppmaning om att inte kasta fimpar på marken. Här ska snyggas till och pimpas inför Öppet Hus på lördag. Funderar om jag skall sätta mig i fönstret och spela ukulele eller dela ut Marabou mjölkchoklad, allt för att skapa stämning när parisarna väller in till oss.

Så här såg det ut 1849. Längst fram i förgrunden ligger det kvarter där jag huserar sedan 3 år tillbaka. Det är bara lite närmare mellan husen rutomkring nuförtiden, annars är det sig rätt likt...

Brocante.

Parisarna älskar sina antikvitets/loppis/marknader.

Hur fult och illa medfaret saker än är, så är priserna hutlöst höga.

Oftast är de upplagda på ett lite innovativt sätt.

Så se och låt dig bedåras av min kvarters-Brocante.

Till Mammus.

-Jag fyller år när äpplena är mogna,

sa alltid min gode bror när han blev tillfrågad om när han var född.

Så idag säger jag GRATTIS, GOSSE på födelsedagen!

Presenter har ju redan blivit Dig givna, men här får du en liten bonus från din hårdrockperiod på 80-talet (som du förvisso inte vuxit ifrån ännu...)

På denna låt var det alltid allsång.

Resurrection Baaand:

Fast jag måste säga att Glenn Kaiser ser mer än lovligt skabbig ut på detta klipp...

Läcker...

...är denna affisch.

En SONY ska de va.

Lika fantastiskt varje gång man är ute och går, är det när plötsligt något dyker upp mellan huskropparna. Genom stängsel, spjälor eller grindar så tar jag mig igenom med min kamera. Den är liten och ytterst kompakt så därför kommer jag emellan och kan föreviga de mest förtjusande innegårdar som Paris har att bjuda på. Just denna ligger nånstans i Quartier Latin.

Svenska Ambassaden och Beppe.

Så har jag då utövat min medborgeliga skyldighet eller rättighet, jag fördrar det senare, och röstat i eftermiddag på Svenska ambassaden. Eftersom jag är registrerad som utlandssvensk får jag endast rösta i riksdagsvalet. Det gick hur fint som helt tills jag skulle klistra igen kuvertet. Limmet tog inte. Jag försökte slicka och slicka men icke. Fick bara igen det lite mitt på. Damen i luckan tyckte att jag skulle försöka med ett nytt kuvert, men för att inte hamna längst bak i kön igen fick jag göra det framme i luckan. Damen gick hövligt in i rummet brevid och så ropade hon med hög röst: SÄG TILL NÄR DU ÄR FÄRDIG!! Jag kände mig som en av Beppes dockor på 70-talet, Sigrid. Hon som satt på pottan och hade endast en replik i hela programmet: FÄÄÄRDIG!!

Så jag hojtade till när jag var klar. Sen sa damen att jag varit duktig och nu kunde jag gå hem.

Men det gjorde jag inte riktigt. Några vänner har nyligen flyttat till en lägenhet i närområdet och jag fick för mig att titta in på en husesyn. Detta är människor med stora hjärtan, så jag blev bjuden på pizza och hela baletten!

Att ha mys i en personlig Parislägenhet med mycket själ och det första (höst?)regnet som faller utanför, då kan man inte annat än att må gott.

Beppe är ju en legend.

Tänk, jag har inte ägnat honom en tanke på flera år.

Men nu kom han helt osökt på tapeten.

Vad har du i fickan Jan..?

Det finns ju hur många varianter på 2 euromynt som helst.

Bara idag hade jag mynt från

Portugal, Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien i plånboken.

Undrar just när Sverige ger sig in i leken?

Med detta inlägg vill jag inte påstå att plåboken är smällfet allför ofta.

Det vara bara idag.

Parc de Belleville

Vi njuter av fortsatt sommar med 23-24 grader.Bara att tacka och bocka.

Här är några bilder från en ganska "oturistad"" park. Jag menar, det kanske inte är det första man väljer när man gör Paris. Men har man tid så är det helt klart värt ett besök. Ligger nästan på den högsta punkten av Bellevilleområdet med en maffig utsikt. Kan upplysa om att fikonen är på god väg.

Skyltar del 3

Den här skylten hör tydligen hemma nånstans i Norrland.

Här tänkte dom här?

Pang på rödbetan.

Ibland är det riktigt uppfriskande att höra människor som är så där direkt på.

Ibland är det inte uppfriskande...

Idag träffade jag en fransk kvinna som jag känner flyktigt. Vi hälsade hjärtligt på varandra och innan jag hinner fråga henne hur semestern varit säger hon:

-Åh, jag ser att ni ( i Frankrike kallar man varandra: ni om man inte är "tjenis" med varandra)

haft en bra sommar...eftersom ni har gått upp i vikt. Det syns i ert ansikte!

Jahapp. Vad säger man? Tips, någon?

INGEN har sagt något innan, så jag har tydligen träffat idel finkänsliga människor.

Vi garvade gott tillsammans i alla fall, Aïcha och jag.

Men jag har sedan förra veckan en plan. Nu är det Montmartres trappor och simning med en kollega (för att peppningens skull) som gäller. Därmed basta.