Han e okejad!

Nu vet jag det bestämt:

Det är inte bara jultomten i "Kalle Anka och hans vänner" kl 15.00 på julafton som ok:ar sin leksaker. Läkarna på sjukhuset i Vmo gör likadant på...sina patienter efter att ha reparerat dem lite. I detta fallet; sprillans ny höftled på min lille far. Det förtjänar ju ett stort OK med svart tusch efter 2,5 timmes jobb!

Volià, ett bit kropp som tillhör en herre med nytt hopp i blicken!

Aprilväder.

Ni som tyckte att det lät för bra när jag skrev om sommarvärmen vi hade häromdagen kan ju "trösta" er med att i eftermiddag hade vi regn, hagel och 12 kalla grader. Hamnade mitt i när jag skulle hem. Mitt enda fönster var igenimmat från båda! sidor. Har man bra fantasi kan man skönja mitt stympade träd samt mina nya fina pelargoner.

Det blev ett varmt fotbad direkt vid hemkomst. Här ska inte kommas med massa flunsor nu när det är påsk och allt.

Bokprat.

Sammanfattning: 4 barn, 3 jobb, 2 makar, 1 hund. Samt 17 böcker.

Författarinnan Katarina Mazetti beskriver sig själv i ett nötskal.

I kväll berättade hon om sina böcker i en högst underhållande timme som gärna kunnat vara längre.

Boken "Grabben i graven brevid" har blivit översatt till 23 språk och nu är det uppsatt på en liten teater initill Place de la Republique. Måste se den.

Läsa mer om henne kan du göra HÄR.

Jam session.

Fick i går kväll höra den senaste inövade låten i av brorsonen snart 11 år.

Per telefon, på klarinett.

- Kan du denna då? Lyssna här!!

Du du, du du du du, du du , du du du du...

-Ehh, åh jag känner så väl igen den....kan det va Star Trek-vinjetten?

- Star Trek...eh,vad är det? Fattar du inte att det var Snuten i Hollywood!

Känns som Axel Foley går igen...hör hans hästskratt som det var igår.

Men du Simme, gör den 3 gånger bättre än klippet!!

Fantastiskt regnskydd.

Paris passager är inte fel när himlen öppnar sig och annars också!

Spring över gatan och du kommer in i nästa passage; Jouffroy.

Visst e den fin, skylten. Har ju en liten svaghet för såna.

Chopin har väl aldrig bott här, men med tanke på 200-års jubiléet av

hans födelse får det gå för den här gången.

Så maffigt och så skyddande för...regn.

Här bör man bara inte gå in.

Kanske inte här heller..?

"Ibland ser man inte skogen för alla träden..."-uttrycket kan ju användas här kanske?

Otippat.

Skulle köpa en bukett tulpaner till en god vän. Rosa skulle de vara. Ja, det är ju inte min färg precis men på tulpaner,helt ok. Då tar tanten en gul...ros! och stoppar snabbt ner i buketten innan jag hinner säga flaska. -Den ingår sa hon och log.

Jag blev faktiskt lite glad.

Sällskapet Sherlock Holmes årliga utflykt?

Dessa engelska gentlemen seglade förbi mig häromdagen. Sengångare som jag är hann jag inte slita upp kameran förrän i detta ögonblick. Watson, det måste va han i mitten i blårutig skjorta och rödrutig "dramaten"kärra...?

Dessa arborister...

.....just nu skulle jag vilja giva dem på moppo.

Kommer hem efter en hårklippning. Den första som jag är nöjd med sedan jag kom hit, inte illa.

Och får till min fasa se att de har beskurit, stympat, rumphuggit, lemlästat våra vackra träd på innegården.

Jag hade ett precis utanför mitt fönster som gav svalka och lite lantfeeling samt skyddade skönt från insyn. Och nu....

Kom inte och säg nu att det är bra för vegetationen och att det snart växer ut.

Det klarar jag inte.

Hade faktiskt fördragit att frissan klippt två centimeter för mycket. Det hade jag klarat.

Så med tungt hjärta skriver jag dessa rader.

Behöver lite medkänsla i kväll...

Et le gagnant du Grand Prix de la Baguette 2010 est...

Den bästa baguettebagaren i Paris är utsedd.

Det blev Djibril Bodian som jobbar på bageriet: "Grenier à pain", 38 rue des Abbesses några stenkast från mitt.

Det var ca 500 st bagare som kände sig hugade att ställa upp.

I juryn sitter både proffs och allmänna baguetteälskare ( nån undersökning säger att så många som 97 % av parisarna äter sin baguette varje dag!)

Juryn ska alltså lukta, smaka och tugga sig fram till den bästa.

Sen ska andra kriterier som längd (mellan 50- 70 cm) och vikt (240-340 g) också uppfyllas.

Vinnarens vägde 300 g och säljes för 1,10 euro.

Nu får han äran att under ett års tid leverera till Nicolas och Carla i Elyséepalatset samt den nätta summan av 4000 euro (ca 40 400 Kr).

Bara att gratulera monsieur Bodian.

Tänker själv köpa, lukta, smaka och tugga hans alster innan jag ger någon högst personlig reflektion. Återkommer i ämnet.

MOLLA!

Bara något som just kom över mig:

Vill slå ett slag för mammor helt enkelt.

Pratade just med min och hon är bland det absolut bästa jag har!

Älskar dig!!!

Och nu, över till vädret:

Det tycks i år som att våren är överskattad.

Den sätter vi inom parentes och så kör vi; vinter och pang på rödbetan; sommar direkt. Häromdagen hade vi 4 grader

och idag 19 och imorgon......tada: utlovas 20 grader.

Inte underligt att outfiten på folk i kväll var ömsom kortärmat ömsom "Uggs" (kopiöst vinterbonade fårskinnstövlar).

Ur led är tiden.

Go natt.

Filmtipset.

Kan ju börja med lite reklam:

Svenska kyrkan i Paris har filmkvällar med jämna mellanrum.

För en ringa penning, 2 euro, kan man få se både nya och gamla filmer.

Inga köer heller, snarare tvärtom, de behöver ha en inkastare istället.

I kväll blev det den svenska filmen: "Prinsessa" som hade premiär sept 09.

Se den om du kan. Den bästa och varmaste film som svenskarna har producerat på länge!

Snoozzzzzzzzzzzzze.

Ouff, är inne i en period där jag sliter hejdlöst på snooze-knappen.

Har två mobiler som jag ställer in på olika tider med 30-40! minuters mellanrum.

När den hemskaste ringer måste jag resa mig upp och dundra ner på stegen.

Det gäller bara att pricka trappstegen rätt.

Man kan alltså definitivt inte anklaga mig för studsa upp ur sängen som en påtänd ekorre...

Vårtrötthet, finns det ju något som heter och verkar som en bra ursäkt.

Kan även upplysa om att idag hade vi 17 goda grader.

Annars är det bara bra:-)

Tekniken är avgörande.

Så här kan det också se ut när man kommer hem. Brand på taket på intilliggande hus. Tydligen efter ett reparationsarbete. Det manar till lite eftertanke.

Men har kommit fram till att om det börjar brinna ska jag, med hjälp av sängkläder och annat, ta mig ut på detta lilla sätt:

Även om det är svårt att bestämma sig för vilken teknik som är bäst...

Äntligen.

Ett säkert vårtecken är när grafittimålarna börjar krypa ur sina hålor

och börjar ömsa skinn till grönt. Tycker att de verkar vara ovanligt pigga och aktiva

för sin ålder i år.

Blir lika glad varje gång. Våren satt långt inne, men nu så!

Dessutom ryker den nya lila vårjackan fram ur garderoben!

Påskliljor och mat.

På mitt bord står en ljuvlig bukett vilda påskliljor. De växer vilt i de djupa Bourgogneskogarna

och är plockade av två goa jenter!

Tusen takk L og E!!

Jag njuter av åsynen!

Helgen har även bestått i ett besök på en vin och matmässa.

Här fick näsan vad den tålde...

...men även en syn för ögat.

Vid den italienska disken fick vi smaka på nåt spännande som inte var så tokigt.

Det var efteråt men undrade om man gjort rätt?

Coppa de tête är en paté gjord på grishjärna och även hans tunga var inbakad...

Smakade även bautakorv (jämför med kniven som inte var så liten den heller) fr Bologna.

20Euro/kg.

Alice aux pays des merveilles.

Det råder Alice-i-underlandet-feber i stan.

Men har inte den minsta lust att se Jonny Depp så horribel.

Fotot är taget på varuhuset Printemps café. Tekannans storlek kan försörja en hel by.

Ja vi elsker dette landet...

Igår Munch-utställning idag Ibsen: De e mycket Norge nu.

Har under två timmar suttit som absorberad av Henrik Ibsens pjäs: Dockhuset.

Audery Tautou spelar kvinnan som, mycket kortfattat, "håller masken" utåt, lyder sin man och säger sig vara saligt lycklig men som när allt rämnar inser att hon levt i en lögn och som på slutet lämnar både man och barn.

Säger bara: Audery. Fantastisk aktris. Halva nöjet var att se henne live.

Lägg det namnet på minnet, om du inte redan har gjort det.

Följetongen fortsätter...

Detta, mitt trapphus... Nu börjar det bli en parodi. Förra veckan, gröt, i morse när jag kom ut låg det kläder kringspridda överallt. När jag kom hem hade någon lagt dem i en snygg.....hög och när jag kom tillbaka från min tvättsession hade samma? person ångrat sig och knölat ihop dem bakom ett rör.
Bäst att tillägga att trapphuset ser ut så här: Alltså full fallhöjd 7-8 meter.

Kåken är ett gammalt tillhåll för Napoleons militärer, som hade övernattningsrum här i veckorna. Vissa lägenheter har inte ens toalett utan nyttjar den allmänna "hålet-i-golvet" i korridoren (dvs. bakom låst dörr om man så behagar) . Men en annan är ju så lyckligt lottad att wattenklosett det har jag hemma...

Det som är mest otroligt är ändå att jag tar mig tid och fotar och skriver om det.

Har jag inte bättre saker för mig? undrar säkert en vän av ordning.

Men man vill ju göra sitt bästa att hålla er därhemma uppdaterade om Parislivet...

Vad händer just NU hemma hos dig då?

Ett litet tips!

Simme, när du känner dig färdig med klarinetten kan jag skaffa dig en sån här. Bara så du vet!

Matchar ju dina jeans.

F'låt.

Ufffff, inte många rätt på senaste inlägget.

Fotona fel och texten hoppar. Men stå ut kära du, ny vecka hägrar och så även

blogginlägg.

Kulinaritet.

Lantbruksmässan drog i år också. I fredags kväll blev det ett besök med ett gäng.

Var där förra året och imponerades av diverse fyrbenta men i år såg man lite annat oxå.

Är det inte vackert så säg?

Detaljstudie av pyramiden.

Finns inga andra än fransmän som kan stå i frukosttv kl 7 på morron och prata om ost i fullständigt passionerade ordalag. Men när man ser dessa bjässar i natura förstår man dem...fransmännen alltså.

Jämför med marmeladburken till vänster.

Hur många korvmeter?

När det var dags att äta blev det vare sig korv eller ost utan Ostron men lökdressing och citron!

SUBLIME!!!

Übermumsicht.

Tror jag skämde bort min trogna? lilla läsarskara förra veckan med en hel del inlägg och dito bilder. Nu är jag tillbaka till verkligheten igen och inte i det glidarliv jag förde för några dagar sen. Därför blir det lite mer oregelbundet med skrivandet...sorry.

På tal om att skämma bort så är det inte fel att unna sig en liten Surprise (kallas oxå Mystère) glass efter en 3 timmars sammanträdeskväll.

Den är köpt på Picard (en hel affär med bara djupfryst mat, det skulle va nåt å ha i Sverige där man propagerar emot allt vad halvfabrikat heter.)

Iaf, den är i nogatsmak rullad i nötter och mandel och när man jobbat sig in mot mitten finner man till sin (alltid) oförställda förtjusning en luftig och lagom smarrig maräng. Låter det inte som poesi så säg?