And the winner is....

Idag har jag ätit samma mat som Nicolas Sarkozy. När gäller bröd alltså.

Djibril Boudian vann ju baguettetävlingen här i stan ( se tidigare inlägg.) och får som pris bla uppdraget att förse Elyséepalatset med brödet dagligen.

Nu hade jag äntligen tillfälle att få testa själv. Var först lite för blygsam för att plåta mannen som själv var ute i butiken för att fylla på, men va sjutton, när man får ett sånt leende så smälter man. Så kvickt upp med kameran för att föreviga och sen snabbt därifrån.

Han ser väldigt vänlig ut. Det blir man nog när man är en sockerbagare.

Den nogaräknade ser också att jag inte kan hålla mig utan väl ute på

trottaren sliter jag av min första bit.

Jodå, det var en väldigt krispig och god baguette.

Tydligen ska även storlek och vikt vara perfekt men därom uttalar jag mig icke.

Portes Ouvertes à Belleville.

Det är Öppet Hus i Belleville hela helgen.

Det är en stadsdel som är bland de mest coola här i stan.

En blandning av cinatown/fransk bohem/judar/nordafrikaner.

Helt enkelt multi-etniskt. Älskar det.

Nu hade alla konstnärer och kreativa människor öppnat upp sina ateljéer för oss vanliga dödliga.

I min kyrka Eglise Reformé, hade alla stolar tagits bort och upp med, bla min vännina Maryams, verk på väggarna. Tyvärr fotade jag ej där, pratade nog lite för mycket..?

Klicka HÄR för hennes hemsida.

Gick förbi detta på hemvägen:

Tapper man som sjöng med moraliskt stöd bakom.

Nedan, några axplock från alla intryck.

En hel liten gata med nästan bara grafitti på väggarna. Begåvat sådant också.

Till sist lite fransk kuriosa:

Edit Piaf föddes här. Enligt "legenden" under en lyktstolpe på trappan till Rue de Belleville 72. En minnestavla finns.

När hon sen blev känd sjöng hon på "accent de Belleville" som närmast kan jämföras med London-cockney. Fast dialekten finns knappast i dag.

Dessutom har stadsdelen platsat i många filmer och sånger.

Slut på kuriosan för idag.

I elfte timmen.

Lyckades pricka in den absolut sista dagen på en stor fotoutställning på Hôtel de Ville. Den har ju bara pågått sen januari...

En kollega drog mig med och t.o.m köade för både henne o mig. Det finns snälla människor. Merci Maria!

Fotografen hette Izis som artist, Israëlis Bidermanas på riktigt och föddes 1911 i Litauen av judisk härkomst. Dog 1980. Jobbade som reporter på Paris Match och frilansade.

Var kompis med Chagall och andra kulturella individer. Ögon, är ofta i fokus på hans bilder.

Kultur eller sport?

Hade man ingen biljett till Franska Öppna eller Roland Garros som det heter här, kunde man nöja sig med detta: Storbild framför Paris Rådhus, ett stenkast fr Notre Dame.

Många stod och vägde på hälarna.

Skulle man se matchen eller insupa lite kultur i Paris mest kända kyrka?

Fortfarande är alla biljetter inte sålda...

Centercourten.

En dröm för tennisfreaks.

Roland Garros mitt i stan.

Känns han igen?

Några hårstrån kortare och färre: André Agassi.

Under ett parasoll i Paris.

Tittade uppåt grannhuset.

Det där såg la mysigt ut?

Twitter?

Denna blogg börjar likna Twitter. Tredje inlägget samma kväll. Vilken svada hon har, den där.
Ville bara säga att jag ägnat ett öga åt Eurovisionsemifinalen i kväll via nätet.
Förutom att det är värsta sömnpillret är det bästa, att jag fått in en sajt utan kommentatorsröster
Frapperande. Att det existerar. Så befriande.
Att sen Anna B inte äger scenen så där värst mycket kan man ju stå ut med. Bra sångröst har hon iaf!

Kunglig design.

Jag tycker nog Sigvard Bernadotte kan ju få glänsa lite när det, just nu, är så mycket fokus på de andra Bernadottarna. Han designade ju ganska mycket som vi vanliga "Svenssons" hade hemma, tex tekannan i rostfritt stål.

Även Carl-Philip med sitt bestick och kusinen Oscar Magnussons glasögondesign kan ju få synas på bloggen. Fast det sista var så där lagom innovativt tycker jag.

Allt hämtat från Svenska institutets utställning i Maraiskvarteren. Håller på till 18 juli.

Nederbörd...

Just nu vräker regnet ner. Men sitter man inne med en filt på axlarna och fötterna i fotbad samt har en helt ledig kväll, så mår man vidunderligt gott ändå.

Regnet har en väldigt rofylld inverkan. Så inte mig emot att vädret är grått, men det får inte vara för länge. Redan tills i morgon bitti har jag beställt sol.

Se där ja!

Som av en slump hittade jag mina plattskor.

De har varit borta sedan min inställda Barcelonaresa.

Hur svårt kan det va att förlägga ett par skor på 14 m2? Som jag har letat.

De hängde fint i en påse under alla mina sjalar och scarfar.Det var ju oxå ett ställe...pfff.

Champs-Elysée betyder....

....de saligas ängar,

och hade helgen till ära, inga som helst bilar, vrålåk, dollargrin, fordon, kalla det vad du vill.

Allt sådant var helt förbjudet och istället hade man ganska otippat satt upp träd, växter och annat man utvinner av naturen här i Frankrike.

Sist det hände nåt i den stilen var 1982 då man inrättade ett enda stor vetefält på hela streetan.

Måste säga att fransoserna, gång efter annan slå mig med häpnad. Ibland är de är ganska vågade och nytänkande. Det kan man ju pigga upp sig med när man drabbas av den franska stelbenta byråkratin.

Själv var jag lyrisk medan mina svenska besökare var måttligt roade och shoppade loss i affärerna vid sidan om istället.

Jag vet, jag formligen pumpar ut bilder men det är så fantastiskt svårt att välja ut.

Klicka på fotona så blir de större.

Första och sista? gången man ser palmer vaja framför Triumfbågen.

Vandrande info.

Naturligt havssalt.

Musslor med doft av tång.

Vinrankor.

Ananas.

Prynadspumpor.

Lavendel.

Olivträd.

Visst är det en läcker kombination?? Raps vs Triumfbåge.

Tournesol.

Blivande kålhuvud.

Fattar ni att man blev till sig?

Bikupor dock utan bin. Såg iaf inga.

Ville man kunde man plåta lite så där från ovan.

Längst ner ser man obelisken på Place de la Concorde

där huvuden rullade för 200 år sen.

Pingstafton i sol.

Herrar, glada i hatten.

Kulörta kakor i Marais.

Montmatre.

Jamsession framför Sacré Coeur.

Skymningen drar in.