Spisa musik.

Nu är det hög tid att börja spisa julmusik.

Jag skapar spellistor på Spotify så fort jag kommer åt.

 Idag blir det Whiteny Houston, från hennes glansdagar: 

Who would imagine a King?

Livets goda.

Dessa Boudins eller franska och kreolska (lite kryddigare) blodkorvar tillredde jag och en kompis i går. 

Kan inte säga att jag jublade men nyfikenheten att testa nytt, var för stark. Till dessa åt vi potatis och stekta äppelskivor. Inte så tokigt alls. För att innehålla fläsk och grisblod var det inte så tokigt alls.

Desto bättre var dessa grillade vaktlar som jag idag köpte på en marknad. 

Även om jag ätit pocherade vaktelägg innan

 var det första gången jag åt såna här små gynnare.

Det ser ynkligt ut på fotot, visste inte riktigt vad man skulle äta till 

men till slut blev det kokt potatis och sås.

Det var inte sista gången kan jag säga.

Vill också önska Er alla,

 en god 1:a Advent

La vie en rose.

Här står hon, nationalklenoden Edith Piaf, den lilla sparven.
Kunde inte gå förbi utan att plåta henne eftersom jag var bjuden på
middag i porten till höger om den lilla kvinnan.

Önskar så att jag vore hos dig!

Min bästa lilla Molla fyller år!

GRATTIS PÅ DIN STORA DAG!!

Må du få en dag att minnas med

nära och kära!! 

Kan lite diskret tillägga att den flickan blir 70 bast. Fast det tror ingen på.

Bragdmedaljen går till....

Ett franskt filmteam har släppt en film om" The Inclusion Tour", som passerade oss i Paris i början av juni.
Lars Löfströmpå rullstol och Mats Melin på cykel körde sträckan  Casablanca-Stockholm.
En kväll, ett möte, som berörde mig djupt.
Filmen är på engelska så lyssna och strunta i texten om du inte är intresserad av att lära franska ;-)
Fantastiskt vad en människa kan göra om hon har passion för något!

Redo.

Adventsstjärnan har landat....

direkt från ovan.

Det syns inte, men pelargonierna blommar för fullt i lådan utanför.

Är mäkta nöjd. Nu kan advent anfalla när den vill.

Jag är redo.

WienWc.

Jag har faktiskt ingen aning om österrikare är pryda eller frisläppta men jag började undra när jag kom in på det fina och anrika caféets toalett. Stod och svajade lite innan jag helt enkelt bestämde mig för att vänta på damen på den toa som hade frostad dörr, även om de andra två var lediga men såg ut SÅ HÄR.


När hon kom ut blev toadörren exakt lika genomskinlig som de andra två. Många konfysta miner hade kunnat dokumenteras om Dolda Kameran hade varit riggad.
Hon såg min uppsyn och förkunnade med övertygande stämma att om man går in och låser, förvandlas glasdörren till frostad. Och se, det skedde....

Med hjälp av denna speciallampa i taket. Kan ju säga att mitt besök blev kort och koncist. Tänk om lampan fick nån snetändning och gick sönder...

När man ändå är inne på ämnet bjuder jag på några andra 

udda nödvändiga ställen.

Denna finner man precis i jämte det berömda Hundertwasser Haus.

Samt denna som man gjort sig förtjänt av efter en lång 

rundvandring på slottet Schönbrunn.

Lite berså-känsla.

Parisnöje: ÅKA BIL.

I helgen var jag och några vänner ombord på en båt som ligger förtöjd på Seine, inte långt fr Eiffeltornet.

Det var en kulinarisk mässa som sålde allt vad Frankrike är känt för.

Vi stannade dock inte ombord för att äta, utan åkte till en italiensk restaurang i 16:e arr. Lika fantastiskt god pasta som Vapiano i Stockholm (och som denna månad slår upp sin första Parisrestaurang i La Defense). En i sällskapet pratade italienska med ägaren, som passade upp oss så svettpärlorna glänste.

Vid 23-tiden var det nästan bara vårt sällskap kvar. Då slet han fram dragspelet och började sjunga smäktande sånger som förde tankarna till Lady och Lufsen. Han hade årets vibrato kan jag säga.

Under hemfärden tryckte vi in oss 4 st i en liten Hundkoja (som f.ö stod parkerad på ett övergångsställe, et alors??) där även jag, som inte är så lång i rocken fick sitta dubbelvikt.

Var dessutom en av få som tog på säkerhetsbältet... och det tjänade också ett annat syfte: Bilen hade noll stötdämpare så bältet hjälpe till att inte konstant slå huvet i taket. Kunde dock inte undgå känslan att rumpan strök utmed gatstenarna...

På detta sätt skumpade vi fram i Parisnatten. Under ivrigt torkande av de immiga rutorna åkte vi Champs-Elysée, Ecole Militaire, Louvren, Marais, Bastiljen mm mm mm.

En känsla av att bilåkande är lyx infann sig. Dessutom kom minnen från en tågluff (från förra århundradet) med 2 döläckra fransoser som guidade runt oss i stan, i deras blåa cab.

Det som grep mig lite extra var när vi körde förbi Place Vendome och såg hotell Ritz där Lady Di bodde sista natten samt när vi åkte i tunneln under Pont d'Alma där hon omkom (vid den 13:e betongpelaren enl. mina vänner).

Här är det lilla åbäket där motorn dog vid varje rödljus. Det var därför man inte alltid behövde stanna, enligt chauffören...

Hederligt o säkert.

Läste på nätet att Wien var en av Europas mest säkra städer.

Hederligheten frodas verkligen. Titta bara på dessa bilder:

Ett månadsmagasin i fyrfärgstryck hänger med jämna mellanrum i tunnelbanevagnen. 

En läs-under-färden-och-häng-tillbaka-utan-att-förstöra-eller-taga-med-i-väskan-grej.

Lägg en slant i en bössa försedd med en litet hänglås 

och tag sedan en önskad tidning ur plastfickan under.

"Gut zu wissen"=

bra att veta: 1 euro (uttalas med ett förvånat?  ååååjro på tyska) och tidningen blir din.

Ja man häpnar och känner att hederligheten har i alla fall ett ansikte.....i Österrike...?

Wiener Christkindlmarkt.

Österrikarna vet hur en julmarknad skall vara. Godsaker i mängd, julattiraljer, julklappstips mm.

Allt inramat av det mäktiga Rådhuset samt stora kulörta bollar, stjärnor och annat i träden.

 

Wien, stadt der träume.

Här kommer alltså några få bilder från min lilla tripp till Wien . Det var både en nytta-och-nöjes-resa som blev riktigt lyckad. Hann se stan med Schönbrunn, Hunderwasserhaus, Wien Kunsthaus, Stefansdomen, Peterskirche, marknaden Nachmarkt, cafébesök, julmarknad och shopping mm under 2 dagar samt ytterligare 2 dagar med "hårt arbete". Det enda som fattades var Wienervalsen. Får slipa på den till nästa gång. Det är nämligen omåttligt inne att gå på baler i denna stad. Även den lilla gräsrotsmänniskan kan få gå på dessa tillställningar.

Mer rapporter om stan kommer vad det lider. Slutsats: Åk dit.

  

Österreich.

Ville bara säga Grüss Gott!
Har varit i Wien, Österrike några dagar och är alldeles nyss hemkommen.
I lördags hade vi +18 grader o när jag landar i Paris +4. Nu i säng och i morgon jobba.
Återkommer med foton när jag inte är så go i boet.
Tchüss.

11 november.

En ytterst grå, regnig och framförallt blåsig torsdag som denna, är man ledig och hela halva Frankrike med mig.
Man blir påmind om att detta land har en helt annan bakgrund än mitt eget. De firar nämligen 1a världskrigets slut denna 11 november. Trots att den siste franske soldaten dog för ett par år sen 110 år gammal. Och jag är inte den som opponerar mig mot en ledig dag. Själv firar jag med sovmorgon och middag hos "Woopi Goldberg" (sök på tidigare blogginlägg) ute i förorten.

Körförbud?

Dagens udda span: Moppe med...släp.

Själv tänker jag huka mig om jag ser denna på byn.

Metroreklam.

Det gäller att rida på vågen som främst Stieg Larsson 

och även Camilla Läckberg skapat.

Därför kommer nu "Hypnotisören" på franska. Lite kul är det att de tryck upp de 7 första sidorna på reklamskylten så man kan läsa på stört. Det är också de sidorna som är de bästa.

Jag får säga att boken var totalt överreklamerad i  mitt tycke. Finns säkert och bevisligen de som tycker motsatsen (eftersom den är på svenska bestsellerslistan.) 

men icke desto mindre är denna min uppfattning.

Fast det står "le nouveau grand frisson suédois", den nya svenska rysaren.

Får se om fransosen tycker detsamma....

Falafeltime.

Jag är känd för att alltid vara hungrig. Ofta.
Men vi har ju alla våra lyten.

Då är man extra glad, en dag i Maraiskvarteren, när man hittar en ypperlig falafel helt i rättan tid. Dvs innan man kroknar så att man inte längre tänker klart. Händer ibland.

Och dessutom finner en liten park inte långt därifrån.
Jag som alltid suttit på socklar o hängt mot väggar på rue des Rosiers när jag haft vänner på falafelbesök.

För den oinvigde är Falafel friterade bollar med kikärtor, sesampasta, kryddor och olja. Serveras med tex stekta auberginer och fräsch sallad. 

Så nu vet du.

En goe-nisse.

Tété heter han. 

Sjunger om höst, melankoli och olycklig kärlek. Smäktande och varmt.

Gillar hans sätt att sjunga och hans gröna stickade tröja.

Bjuder här på honom. Annars lär ni i Sverige aldrig få höra honom, 

liksom så många andra duktiga franska sångare. 

Nä, fram för mer fransk musik i Norden, som för övrigt snöat så totalt in på utbudet

från USA och Storbrittanien.

Tété a la faveur de l'automne

Något udda Parispromenad.

Paris upphör aldrig att överraska. Det är bland det bästa med den här stan.

När man har sett det man ska se, så finns det hur mycket mer som helst.

Högst uppe i det 19 arr finns några smala gator, som sticker ut lite, 

de ligger mellan rue Hidalgo och rue Mozaïa.

Jag ramlade över dem av en tillfällighet. 

Tillfälligheter gillar jag.

Vädret var på min sida. Bara en sån sak.

Ett tiotal gator, smala med mycket grönt. Och bakom höga staket, tjusiga villor.

Lite växlighet uppe vid skorstenen. Bra tänkt.

Precis bakom dessa kvarter reser sig de mindre pittoreska höghusen igen.

Surreal but nice.

Inte riktigt den vanliga Parisfägen, mer Medelhavslook.

Ett, i blå tappning som dagen till ära matchade himlen, eller tvärtom.

Fantastiska fönsterplanteringar med Trädgårdskrasse i mängd och parti samt

Ölandstok (som vi kanske hellre har i buskform hemma).

I kulturens finrum.

Eller iaf ett av dem: Parisoperan vid Bastiljen. 

Den som byggdes 200 år efter revolutionen.

Minns det som igår när vi, som tågluffare var och kollade på det nybyggda stället.

I går var det äntligen dags för show. 

Inte för att jag sätter på lite opera när jag kommer hem efter

arbetsdagen, men får man tillfälle att se det live, säger man inte nej tack.

Det blev "Figaros bröllop" av Mozart. 

Fick dessutom låna en liten nätt teaterkikare som gjorde mig så belåten.

Tyvärr fick man inte plåta föreställningen av förklarliga skäl. Utan fick det bli lite 

omgivningar istället.

Vi satt på 4e våning (fick åka hiss upp). Hade koll på hela scenen och ingen framför. 

Ganska maxat. Det man kan ana högst upp är en textremsa som rullade, eftersom de sjöng på italienska.

3 tim och 50 min senare var man nöjd.

En hyfsat varm 1 nov.

En träff med en god fd Paris-vän, lunch på Hippopotamus (säg om det om du kan)  

och stros på Champs-Elysèe. Det var min dag i stort sett.  

Var ju bara tvungen att kolla in H&M:s nya flaggskeppsbutik. 

Där interiören kostat en halv miljard. Sandsten på väggarna och stora videoskärmar som åkte mellan våningarna var häftigt men det tog inte andan ur en. Vet inte vad som skulle göra det egentligen, i en H&M butik...?

Nere vid Franklin Roosevelt rondellen hade de så vackra höstplanteringar 

som tyvärr icke gör sig på bild.