Sista köldknäppen?

I morgon flaggar de för köldrekord iaf i Parisregionen i år: -8 grader.
För er nordbor är det inte så mycket att yvas över men här är -8,
som -8 upphöjt till 10 i verkligheten. Det går igenom ben och märg.
Eller genom stjärt och själ (som Ivan Boring skulle ha sagt).
Då kan ni ana.

Fredagsmyyyyyyys.

Inför detta nya år har jag gett mig den på att bjuda hem folk lite oftare.
Så, i kväll skulle det ske med eller utan irländsk chokladkartong....
Det blev apero, förrätt, huvudrätt, ostbricka samt dessert enligt konsten alla regler.
Allt var mycket lyckat och trevligt. Att min lilla lya på 14 m2 nu ser ut som en blomsteraffär är ju bara ett stort plus:-)
Så GO NATT.

Dagens gåta.

Här går jag och får den finaste choklad man kan tänka sig. 

Från Dublin av alla ställen. 

Med irish-coffesmak och annat, jag vet inte vad.

Fint som snus är det.

Och...så denna deprimerande syn!

 Och jag som ska ha gäster på fredag kväll.
Det hade varit alldeles ypperligt för dem att få smaka.

Och nu hånler asken åt mig och gapar nästan tom. 

Fattar. Inte. Nåt.

Jag tror att jag byta lås på lägenheten. Det här håller ju inte.

Finns ju en del, har man hört, som äter i sömnen. Men nej, så kan det inte vara....?

PS.

Påtänkt senare:

Skulle tro att jag snarare har min fars gener. Han har i alla falla molla som gömmer undan för honom.

Jag har ingen som gömmer choklad åt mig. Så, synd om mig...är det. För att inte tala om mina gäster.

Breaking news igen.

Nu har jag förenklat livet för alla er i den stora massan som läser och som vanligtvis inte brukar kommentera min blogg.
Kryssa bara i nåt alternativ så kan du iaf reagera. Det utesluter ju för allt i världen det hederliga kommentarssystemet.
Dessa mottages fortfarande med mycket värme i hjärtat.
Fick tipset fr en annan småländska som också filar på sin blogg. Tacksaduha ;-)

Voilà.

Det är tydligen nitar som gäller i år vare sig man väljer högklackat

eller plattfotat hos Louboutin.

Ska ändå göra vad jag kan för att undvika detta.

Epidemi i svenskkolonin.

Idag var jag med om en nära-kräk-upplevelse.
Kommer till jobbet på morgonen och får höra att ca 30 pers i min närhet har legat i kräksjukan över helgen!
Jag var på teater med 2 av de stackars drabbade på fredagskvällen och såg hur det gick utför med dem.
Hur jag tycks undgått detta med blotta förskräckelsen är en gåta. Fast jag får inte ropa hej än....
Morgondagens inlägg blir väl "Rapport från sjuksängen". Närå nu ska jag inte va sån.

Fête de coquille St Jaques

I helgen intog Bretagne-arna Montmatre med sin Pilgrims-mussle-fest.

Hela Abbesses var fullt med diverse stånd.

När jag la upp bilderna var det dock inte en enda, med några musslor på.

Men mycket andra diverse saker

som hurtiga sånggrupper med män i över medelåldern

och slickepinnar i allsköns smaker.

För att balansera upp detta var jag en sväng på Opera Bastiljen och hörde 

Madame Butterfly på lördagskvällen. 

Väldigt sparsmakad rekvisita och kostymering men musiken talade för sig själv.

Tragiskt är det så det förslår och allt slutar med död och elände.

SÅ nära mellan människors hjärtan.

Killen som predikade i min kyrka i dag pratade om vad som berör vårt hjärta.
Han visade två klipp fr Youtube med Flashmob.
Ett fenomen där folk till synes helt spontant (men i verkligheten mycket välregisserat) börjar sjunga.
Det kan vara på en flygplats, tågstation eller på Mc Donalds.
Poängen i det hela är att se människors reaktioner.
Hur nära det är mellan människors hjärtan när det handlar om musik, sång och dans.
Ett gäng människor bestämmer sig för att dra i gång något och hur andra människor då hänger på.

Själv slog det mig att jag såg just en sån flashmob på Schiphol, Amsterdam när jag skulle hem på jullov.
Ett stort gäng tjejer som klätt ut sig till flygvärdinnor, sliter fram kastanjetter och börjar dansa flameco.
Hade säkert varit jättefestligt att se, om man då inte var helt upptagen med att torka tårar och försöka få fram info hur man tar sig hem!

Här är ett riktigt bra ex som han visade i kyrkan : Heathrowflyplatsen  terminal 5 i oktober 2010.
Obs. Inga riktiga instrument används och låtarna är väl valda med tanke på platsen.

Älskade stad.

När kylan biter i kinderna och turisterna inte är för många, 

även då, har Montmartre sin charm med alla sina gråtoner

och nakna träd.

Kolla in tavlor.

Sent tips för er som gillar att köa!

Gå på Monetutställningen på Grand Palais i Paris. 

Håller på till den 24 januari och kör så det ryker in i det sista. 

From den 21 jan kl 9.00 tom den 24 jan kl 21.00  har de öppet nonstop.

Sen är det finito.

Jag och en kompis väninna stod 3,5 tim i kö i söndags. 

Är det något parisarna kan så är det att stå just i kö.
Så det är bara att se och lära.
Fast jag är ju ganska duktig på det sen min senaste visit på Amsterdam/Schiphol...

Vi underhöll i alla fall varandra under det att en ensam klarinett spelade.

Efter ett tag steg jublet så fort de släppte in en klunga från vår kö 

(vi stackars dödliga som icke kommit över förköp) 

samt burop när den andra förköpskön släpptes emellan.

Alltsammans var rätt stämningsförhöjande kan man säga.

Själva utställningen var vansinnigt sevärd. 

Monettavlor från hela världen.

Lite once-in-a-lifetime-känsla.

Försökskanin.

På samma gata som mitt jobb, ligger en restaurangskola som är en av Frankrikes äldsta och förnämaste.
De har en gymnasiala utbildningar inom hotell- och restaurangnäringen tex. kock, hovmästare, sommelier etc.
Den dagliga klädseln är svart kostym, vit skjorta och slips. Tjejerna kan ha svart kjol.

Vissa kvällar i veckan har skolan restaurangdrift för allmänheten. Denna allmänhet bestod i går till största delen av mig och mina kollegor som blev...så att säga försökskaniner. Vi visades in i en pampig sal med snajsigt dukade bord. Alla kuvert hade 3! glas var. Här snålades det inte på porslinet.
Sen kunde spektaklet sätta igång.
Eleverna betjänade oss vid borden och vi fick en 3 rätters anrättning utan större finess. (Se ovan; flamberade crêpes som inte tog eld)
Det bästa var dock att se dem i action. Stressigt värre med många tappade bestick och tillbehör, för att inte tala om de återkommande dunsarna från köket. Riktigt bombastiskt faktiskt.
Kontentan: En ganska komisk afton på bekostnad av de stackars ynglingarna som slet i sitt anletes svett, trevliga bordsgrannar,  men maten förpassas till glömskans hav.

Snabbreferat.

Hej!
Har precis kommit hem från en annorlunda utgång med jobbet. Återkommer mer i morgon eller nån annan dag framöver vad gäller detaljer, foton osv.
Då säger vi så. Godnatt.

Boktipset.

Jag håller just nu på att läsa en av de mest komiska böckerna jag kommit över på länge:
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
Jonas Jonasson heter debutanten som sålt sin bok i över 350 000 ex hittills bara i Sverige.
Den är ju i och för sig, inte rykande aktuell (kom ut hösten 2009) men man måste ju minnas att
vi utlandssvenskar har en viss släng av fördröjning...


"Allan Karlsson stod och tvekade i den pensérabatt som löpte längs äldreboendets ena långsida. Han bar brun kavaj till bruna byxor och på fötterna ett par bruna innetofflor. Han var inte något modelejon, med det är man sällan i den åldern. Han var på rymmen från sitt eget födelsedagskalas och det är man också sällan i den åldern, inte minst därför att man sällan är i den åldern."

Så börjar boken och fortsätter i samma underfundiga men också hisnande stil.
Väntar spänt på nästa bok men den ska tydligen handla om någon helt annan än Allan Karlsson.

Dessa danskar....

...design kan dom. 

Häromdagen såg jag en person i min närhet komma med en sån här på huvudet.

Hatt? Nope, cykelhjälm. 

Tadaaa!

Slang del 3.

Jaha, då har vi kommit fram till det sista i denna lilla miniserie. Kanske att jag återkommer i ämnet längre fram.
Också ett mycket användbart ord, fast i lagom mängd.

Slangutbildning del 2

Detta ord är mycket användbart och brukar det själv, även när jag befinner mig utsocknes.

Dagens småländska slang.

Jag tycker det är hög tid att någon tar ansvar för att lära er, i den stora världen, lite sann småländska.
Den är till och med så lokal att inte ens de världsvana människor som bor i tex Jönköping vet vad det betyder.
Så här kommer nu äntligen något som kan få fjällen att falla från era ögon och se saker i en ny dimension.

Först ut är:

Används fortfarande av undertecknad men bara när jag är i den regionen där detta ord blir förstått.

Semestersammanfattning.

Landade i Paris i går eftermiddag helt utan missöden och helt utan snö.

Det har varit drygt två mycket lata veckor hemma i Småland 

då jag inte gjort för många knop.

Mycket gemyt med familj och några få vänner kan det nog sammanfattas.

Denna icke juliga bild får symbolisera min semester.

Min far ryckte nämligen ut och införskaffade 

8 semlor till kaffe dagarna innan jag reste.

Mina föräldrar hade nogsamt noterat att 

jag inte smaka en "riktig" semla på nästan 4 år!

Att göra något sådant, så långt innan fastlagstiden, 

det är både modigt och mycket kärleksfullt!!

Ok då några bilder till: