Yoghurtreklam.

En mera käck och äppelkindad reklam får man leta efter. Men viss blir man lite varm i hjärtat på någe sätt i alla fall?

Så är vädret...

... och himlen de senaste dagarna och det kommer tydligen att hålla i sig.

Tackar och bockar.

Sverigevän på besök.

Har man Sverigebesök blir det till att beskåda platser 

man undvikit under en längre tid, som t ex

Slottet i Versailles. 

Megaköer har avskräck men denna gång hade vi ganska flyt.

Och stället är helt klart sevärt.

Nåt nytt metallschabrak som ingång.

 En del rum var väldigt gröna...

 ...andra ganska blå.

 Spegelsalen var tjusig.

 Här höll kungarna audiens.

 Marie-Antoinettes sovrum.

 Genom denna dörr flydde hon när franska revolutionen rasade som mest.

Men hon och familjen blev som bekant upphunna...

 Här pågick renovering i ordets rätta bemärkelse.

Till och med Jean Baptiste Bernadotte hänger på väggen. 

Kung av Sverige och Norge 1818.

Tour Zamansky

Från Tour Zamansky,

har man denna vidunderliga utsikt över en älskad stad.

Den är bland de högsta byggnaderna i stan,

 90 m högt och ligger vid Metro Jussieu i 5:e arr.

Endast 24 våningar...

Journée du patrimoine.

Jag körde ganska hårt i helgen, på det kulturella alltså.

Det blev Pantheon där en massa kultur/intellektuella människor är begravda i kryptan.

Som tex Viktor Hugo, Emile Zola, Voltaire, Rousseau m fl 

 En av många gravkammare.

Vidare var det Slottet i Luxembourgträdgården, där Senaten har sitt säte.

Katarina av Medici lät bygga detta, om det säger dig något...

Några av.....

 ...miljoner böcker.

Och en balsal som heter duga. Det pråligaste jag sett på år och dag.

Sen blev det Musée de Cluny. Nationamuséet för objekt fr Medeltiden.

Nog för att Jesus blivit avbildat på bra många sätt men detta är ändå ett av de mest udda.

Träåsna på hjul, med blixtrar som kommer ut ur huvudet på honom.

Själva byggnaden var också maffig.

 Därefter blev det Sorbonne med stort S. Här är Victor framför universitetets kapell.

 Precis när jag kom ut på innegården flög en ängel fram på himlen. Ser du den?

Det tog jag som en "Clin-d'oeil de Dieu".

 Intellektuell stämning låg tung över lokalerna.

 Här är outfiten för de olika fakulteterna.

Ta bara trappräcket. En sådan fulländning.

Allt detta på en och samma dag. Och nästan ingen kö. Jag lovar.

Det väger upp allt det jag köade för att komma innanför Elyséepalatset....

En gång i livet...

...och aldrig mer. Med tanke på hur länge man stod i kö.

Det var alltså Elyséepalatset som stod på agendan denna septembersöndag.

Vågar inte säga hur länge jag stod för då anses jag som lite mindre vetande.

Men med tanke på hur många som gjorde samma sak i helgen, 

är det lätt att konstatera att många är lite smått svaga i huvudet.

Eller så är det just det där kittlande att ha varit i maktens högborg om så bara för en timme.

 Kön var så lång att den fortsatte runt parken ut på Champs-Elysée.

 Lite underhållning hade vi emellanåt. Megahästar med sina Garde Républicaine.

Annars klarar man sig bra med en flaska vatten (dock inte för många klunkar med tanke på toasituationen), några mackor och en bok i kön.

Så äntligen såg man ingången. Alla fick gå igenom "flygplatskoll" men röntgenapparaten funkade ej utan poliserna sökte noga igenom för hand. Därav den långa väntetiden...

Väl inne i parken var det ytterligare kö...

 Jodå..så att....till sist var man nästan framme. Lite stel i benen men allmänt glad.

 Överallt i parken fanns dessa vita övervakningssensorer eller vad det var.

 När jag så äntligen kom in blev det nästan pang rakt in i biblioteket. 

Stället där Sarkozy och hans föregångare tagit sina officiella foton vid tillträdandet.

Såg förresten på TV i kväll att han och frun varit ute och hälsat på de första hugade besökarna. Som för övrigt stått i kön sen kl 5-5.30. 

Osis för mig...

 Festsalen med uppdukat bord tog faktiskt lite andan ur en.

Tittar man noga på kandelabrarna har varje ljus en liten glashätta för att de inte ska rinna. Fiffigt.

 Låtsades att detta var mitt kuvert.

 Menyer från tidigt 1900-tal tror jag.

 Varje tisdag kommer alla Sakos ministrar hit på möte.

Salen kallas "Ambassadörens mottagningsrum".  

Här kanske Viktoria och Daniel satt och drack te i våras?

 Nicolas Sarkozys arbetsrum.

 Mycket att titta på.

Här ringer han säkert sin kompis i Berlin, Angela Merkel.

Utsikt över innergården från andra våningen.

Det var värt varenda minut i kön kan jag säga.

 TV var såklart med och filmade. Detta kallas "Les journée du patrimoine" och hålls en helg i sept varje år i många av Europas länder. Då öppnas institutioner, kulturmärkta byggnader mm för allmänheten.

 Så fint igenomtänkt.

Jag sände de ansvariga en varm tanke när jag kom ut på gården.

 Här också kom det en tacksam suck.

 Voilà. Nästan färdig med visiten. Hade svårt att gå därifrån.

 Au revoir alltså.

Efter att jag varit en halv dag på detta ställe kunde jag bara promenera över gatan till inrikesministerns hus.

Tack och lov, ingen kö men heller ingen rätt att fota så där blev det nada. Vackert var det iaf.

Jag vilade verkligen ej på hanen, utan var förbi fler ställen i helgen, men orkar ej blogga om det i kväll.