Svenska Ambassaden och Beppe.

Så har jag då utövat min medborgeliga skyldighet eller rättighet, jag fördrar det senare, och röstat i eftermiddag på Svenska ambassaden. Eftersom jag är registrerad som utlandssvensk får jag endast rösta i riksdagsvalet. Det gick hur fint som helt tills jag skulle klistra igen kuvertet. Limmet tog inte. Jag försökte slicka och slicka men icke. Fick bara igen det lite mitt på. Damen i luckan tyckte att jag skulle försöka med ett nytt kuvert, men för att inte hamna längst bak i kön igen fick jag göra det framme i luckan. Damen gick hövligt in i rummet brevid och så ropade hon med hög röst: SÄG TILL NÄR DU ÄR FÄRDIG!! Jag kände mig som en av Beppes dockor på 70-talet, Sigrid. Hon som satt på pottan och hade endast en replik i hela programmet: FÄÄÄRDIG!!

Så jag hojtade till när jag var klar. Sen sa damen att jag varit duktig och nu kunde jag gå hem.

Men det gjorde jag inte riktigt. Några vänner har nyligen flyttat till en lägenhet i närområdet och jag fick för mig att titta in på en husesyn. Detta är människor med stora hjärtan, så jag blev bjuden på pizza och hela baletten!

Att ha mys i en personlig Parislägenhet med mycket själ och det första (höst?)regnet som faller utanför, då kan man inte annat än att må gott.

Beppe är ju en legend.

Tänk, jag har inte ägnat honom en tanke på flera år.

Men nu kom han helt osökt på tapeten.