Lite coolt.

Jag fick dessa bilder på mail häromdagen.

Titta noga. Man tror man vet vad det är.Men det vet man inte.

Inte förrän sista fotot eller kanske näst sista...

Nu börjar det närma sig.

JÄPP, FIGUREN ÄR GJORD AV FLIPFLOPS.

Men var han ligger framgår tyvärr ej av mailet.

En bit av Indien.

Med denna filmsnutt får du en hint om stämningen och hur indiska bagare nästan klår de italienska.

Här kommer också ett bildregn på eftermiddagens begivenheter. 

Det var en indisk festival i närheten där jag bor.

Denna har jag lyckat missa varje år.

Det var färger i mängd, samt kvinnor med eld på huvudet 

och halvnakna män i olika former.

Mycket trummusik och skräning indisk pop i högtalare.

Kokosnötterna i slutet är något de offrar till deras gudar, tror jag.

Det är helt fantastiskt hur man har hela världen runt hörnet när man bor så här.

Tipset.

Blålila chips, 

rekommederas. 

Finns det inte redan i Sväje, så kommer det säkert.

Måndag kväll.

Så har man då sparkat igång ett nytt arbetsår. Det var gott att återse kollegorna och även en del nya som tillkommit. Det känns bra att börja igen efter en ytterst fin sommar på alla sätt.

Det är lite dock lite färre folk i omlopp i mitt kvarter och i metron. Många fransmän har fortfarande semester. De är dessutom extra glada nu när värmeböljan äntligen kommit hit. Vi har i snitt 30 grader sen jag kom tillbaka, fast ändå har jag lyckats få en smärre förkylning. Så ikväll händer inget uppspelt. Tidig sänggång med en packe pappersnäsdukar får bli receptet. 

Tvära kast.

För 24 timmars sen plockade jag kantareller i djupaste Småland.

Jag var så mäkta nöjd med att ha hittat några egna ställen.

Efter år av hot och mutor där jag inte fått stor utdelning av mina s.k vänner.....

hittade jag då äntligen några ställen för mig själv.

Och jag bara säger det; ingen idé att muta mig med goda korvar,

 choklad eller ens nötcrème. Jag tiger som muren.

En sån sann fröjd att plocka och mindre sann att ansa och tillreda men så gott att äta!

Och nu, landat i Paris, där sommaren äntligen verkar ha kommit efter en ganska regning juli.

 Just nu 23 grader. Bådar gott.

Men känns som om jag lever på två planeter....

Kräftor på kalas.

Så räddades då den svenska kulinariska sommaren näppeligen.

6 dagar innan jag återvänder till Paris bjöds det äntligen på kräftor.

Det var på min yngste brorsons 9-årsfest, som de rök fram.

Många omtagningar vid det gående bordet blev det.

Sörplade ljudligt och hummade mig igenom måltiden.

Dessutom fanns räkor, västerbottenpaj, sallad, röror,
goda ostar, vitlöksbröd och bra mycket mer.

En kräfta hade dock en lite udda form. 

Men såna kan man stöta på i Värnamo. Bara att inse.

Kände mig glad och trygg, vis och sinnlig....efteråt.

Nydalabilder.

Har man varit inne hos polisen 3 ggr i sommar och bönat om sin kamera utan framgång, då kan det vara läge att slå till på en ny. Vilket jag gjorde. 

En Canon blev det den här gången.

Denna provades vilt på alla inställningar, häromdagen då jag var med familjen på släktens lantställe.

 Vår ek som är typ 100 år.

Sjön Rusken.

 Boa.

 Vår gamla "Grålle" från mitten av 50-talet. 

Funkar fortfarande konstaterade en nöjd brorson.

Vi högg sly, små ekar och hassel. 

För att utföra denna syssla krävdes ett stabilt humör där tänderna måste synas.

För i, det får man ta, som min far säger.

Här är dold reklam för både Husqvarna och Reebook.

Precis att vi hann och fika, leka "Ett skepp kommer lastat" med brorsönerna, 

och packa in i bilen innan himlen började leva om ganska rejält. 

Läckert sken blev det iaf då solen samtidigt lyste i väster.

Man bara gör....

Människor på TV får ofta frågan när man ställs inför ett trauma eller jobbig upplevelse: Vad tänkte du då? Vad for genom ditt huvud?

Inte helt lätt att svara på. Det fick jag själv bli varse om idag. 

En tjej på cykel blev påkörd av en bil på ett övergångsställe. Jag hade själv hunnit halvvägs över, gåendes med min cykel, när bilen som lämnat mig företräde, inte såg att ytterligare en tjej kom i hög fart från andra hållet och cyklade över. Bilisten hann i princip bara starta upp och köra 2-3 meter innan det small.

Jag såg ej själva smällen men hörde den desto mer. 

Då slänger man bara sin egen cykel och rusar fram. Sliter upp mobilen och knappar in 122 eller var det 112 kanske???!, på darriga fingrar Det tvekade jag på, annars var autopiloten inkopplad.

Tjejen klagade över ont i nacke, axel och knä. Tack och lov, inget blod eller nåt som verkade vara brutet.

Sen, hålla handen och kommunicera lugnt. Andra människor kom, bla en sjuksköterska som var hur go som helst. Därefter kom ambulans och jag ringde flickans mamma som begav sig direkt till akuten. 

Både polis och brandkår kom och dirigerade trafik. Sen fick jag berätta för en onödigt snygg polis vad jag sett och sen var jag fri att gå.

DÅ kom tårarna. Jag gick bort till min stackars cykel mitt på övergångsstället, fällde ner mina solbrillor och lipade som en liten blå. Ringde min gode bror som är mer än van i såna sammanhang i egenskap av ambulanssjukvårdare och fick "briefa" lite. TACK, M för att jag fick låna ditt öra en stund!

Det är lustigt hur man handlar utan att tänka. Man bara gör. Finns säkert saker jag kunde gjort bättre.

Mycket snurrar i huvudet i kväll. Hoppas jag snart kan gå in i dimman....

Gu natt!

22 juli och andra datum...

Livet åker som ofta, berg-och-dalbana.
Sista dagarna har varit fyllda av både djup sorg och ofantlig glädje.

Sorg, över det hemska som hände i Norge och som har berört oss alla väldigt starkt.
Glädje, över hur det norska folket stått upp för så mycket kärlek, samhörighet och kämparglöd.
Det är ett starkt vittnesbörd till en hel värld.
Mina tankar går också till min norska kollega och hennes nära o kära.
Ber om mycket tröst till de som mist någon älskad.

Glädje, för att jag träffat så många godingar till vänner och fått rika tillfällen att prata ikapp.

Glädje, för att idag, fått bekanta mig med en ny kusin som jag inte kände till.
Han tog kontakt med min bror på Facebook och på den vägen är det...
En sån klockren träff. Han och hans flickvän kom på middag. Hela min familj var med och förväntan var stor. Vi upplevde känslan av omedelbar kemi och faktiskt, kan jag drista mig att kalla det kärlek i första ögonblicket!
Surreal but nice.