Som ny!

Denna höst är ganska körig på jobbet.

Mycket nytt, kopplat till mycket ansvar. Det tar på krafterna kan jag säga.

Därför måste jag ha lite morötter utplacerade lite här och där. 

Som jag kan se fram emot.

Så fungerar jag.

I kväll höstlyxade jag till det med en ansiktsbehandling med ånga, 

peeling och mask samt vaxade ögonbryn (jag vet, låter horribelt, men blev så bra!).

Bara anblicken av väntrummet lugnade min stressade själ, sen blev kvällen

bara bättre och bättre.

Så nu alla modellagenturer; det är bara att ringa.

Ugnens välsignelser.

Har lovat mig själv att nyttja min ugn så mycket jag kan efter att ha levt 5 år utan

 någon som helst tillstymmelse till en sådan. 

(I brist på plats naturligtvis, på mina 14 pariskvadrat.)

Idag blev det knäckebröd med solroskärnor och sesamfrön som gräddas.

Blev faktiskt riktigt bra fast nästa gång ska jag ta ut den en aning tidigare.

Hund?

Denna varelse mötte jag hemma hos goda vänner härom kvällen. 

Kinesisk nakenhund.

Är lite kluven inför looken men det finns de som älskar dessa varelser.

Jag är tyvärr inte en av dem, fast jag kan tycka de är fascinerande att 

beskåda.

El smarros.

Lika bra att erkänna direkt. Jag har köp dem på torget.

Men viss ser det ut som om jag funnit dem alldeles själv i en skogsglänta?

Efter att ha gått länge med forskade blick och krökt rygg, ger jag  upp ett primalskrik

när jag hittar en ansenlig samling trattkantareller.

Tittar åt alla håll innan jag kastar mig ner och rafsar åt mig med darrande händer 

innan nån annan hinner före, fast jag är helt

ensam i skogen...

Typ så tänker jag mig.

Och smaken var lika smarrig som om de var självplockade tycker jag nog.

Grått är flott.

Vättern klär även i grått.

Svenska försäljare är direkt tröttsamma.

Jag blir så trött. 

Vi skriver 19 oktober och nu detta.

Fanns ännu mer juliga saker men jag orkade inte ens ta fram o plåta.

Neheedå. Jag bara förbi och knep ihop ögonen. Jag ska minsann inte...

Adventskänning är det i slutet av november. Basta.

Medeltidsmarknad.

Det verkar vara ganska inne att sko sig på medeltiden i olika sammanhang.

Här var jag med delar av familjen på ett ställe långt inne i Smålandsskogarna, där släkten har sina rötter.

Stupstocken fanns på plats liksom marknadsstånd med onödigt dyra smycken, honung, djurplädar och allt annat som lätt eller mindre lätt? går att koppla till medeltiden.

Med pilbåge fick man inte darra på manchetten, inte heller under dansen, men den nöjde vi oss bara att beskåda.

Att ha naturen runt knuten..

...tillhör inte det vanligaste under de senaste åren.

Men här kommer något riktigt fint, taget under en

joggingtur runt en av tre sjöar som ligger mitt i stan.

Magiskt!

Jag e på igen!

Ja men det kanske är lite hög tid att ta tag i denna blogg och visa att den tappade bloggsugen är funnen, för tillfället iaf. Kan inte gå i god för att den kommer att bli konstant med nu kör vi en runda till!

Hösten har präglats av nytt jobb och nygammal tillvaro i gamla Svedala. Visst kan jag längta tillbaka till Paris och Frankrike tre gånger om men jag känner tydligt att jag tagit rätt beslut att flytta hem efter 5 år.
Jobbet slukar mycket av min tid och det innefattar så mycket mer än jag någonsin kunde ana...

Försöker dock staga upp denna höst med goda stunder med familj och vänner samt försöka fylla kvoten av kulturella inslag i mitt liv. Inte helt enkelt i en mellanstor småländsk stad men gör mitt bästa!

Så som sagt, nu kör vi! E ni på?





Min utsikt härom kvällen.