15:e arr.

Det är ju så här, att när man inser att man ska lämna denna stad 

så blir TO DO-listan alltför lång.

Och ändå har jag mycket aktivt utforskat denna stad under nästan 5 år.

Det bevisar alltså att Paris är en outömlig plats som man aldrig kan få för mycket av.

Jag har börjat gå efter en fransk Michelinguide 

som berättar en massa kul och udda saker.

15 arr är ett område som är föga utforskat men detta rådde jag bot på 

häromdagen när jag en lördagseftermiddag vandrade runt här.

Det vart allt ifrån ryska träkyrkor till gamla damer som föll pladask på trottoarer.

(Bästa att nämna att några av oss rutomkring hjälpte henne till ett apotek där hon fick vård.)

Hur som helst  jag ger er: 

15:e arrondisementet

En liten rysk träkyrka längst in på en innegård med en blå kupol som

knappt syns. Denna hade man aldrig upptäck om inte Michelinguiden fanns.

Samma innegård. 

En lite trekantig plats med dricksvattenfontän som heter 

Wallace Fountain (som f ö finns lite varstans i stan).

När jag kom till Rådhuset fick jag mig en najs överraskning.

Jag har ju inte haft förmånen att resa ända ut till Bretagnes udde därför

var det så himla lyckat att Bretagnes med hela dess kultur kom till Paris.

Här är fina feta korvar.

Sång, musik och dans är centrala delar.

Mona-Lisa avbildad med en typisk bretagnsk huvudbonad

Här är han som målade henne först.

Detta häringa är gjort av kakor.

Kurviga bretagneska tjejer.

En känd fransk sångerska som sjunger på deras eget språk, breton,
och heter Nolwenn Leroy, invigde hela helgens festligheter.

Jag insåg inte helt hennes stjärnstatus förrän jag kom hem och googlade...

Gick vidare och passerade en blomsterhandel med löfte om sommaren.

Vackert kyrktorn och kastanjeträd.

Inte långt fr Eiffel.

Återvände till torget där danserna ännu pågick.

Just denna dans var som en hel berättelse där...

..deltagarna bytte kläder snabbt som attan.

Allt emedan solen gassade.

Ett styck vackert Parishus.

Sen stöp kvinnan framför mig i backen..