Det går rakt in...

Jag kan bli alldeles varm i hjärtat av många olika saker, men idag, av två speciella skäl.

Den ena var en arbetskompis glädjetårar över att hon äntligen fått reda på att hennes bror och syster överlevt den hemska jordbävningen på Haiti. Det går liksom inte att helt sätta sig in i hennes senaste dygn, men ouff, vad man gläds med henne nu!

Den andra var en kille i Parc Monceau som joggade varv efter varv med förvridna ben och med en krycka i handen. Kryckan slängde fram och tillbaka i luften när han sprang. Det fanns en beslutsamhet och glädje i hans ansiktet som gick rakt in i mig. Ibland stannade han till för att gå några meter stödd på kryckan men sen satte han igång att springa igen och kryckan, den viftade runt i luften.

Det är sådana saker som inte lämnar mig...