Vare sig man besöker ett litet familjärt champagnehus, där det känns som man sitter i familjens vardagsrum och smuttar på deras skörd eller ett megaställe där man åker hiss 30 m under marken. Hoppar på ett minitåg, drivet på laser, igenom ett virrvarr av gångar (som f.ö. tog 6 år att gräva) så slår mig alltid samma sak: Vilken passion som driver människan, som jobbar med detta. Stoltheten går heller inte att miste på.
Till sist stannade vi till i Reims och besökte katedralen. M Chagall har ju varit med även där på ett hörn. Fast tycker nog att operakupolen är strået vassare.
Gammalt möter nytt. Katedralen speglar sig i Stadsbibliotekets fasad.
Som vanligt när man närmar sig Paris fastnar man i köer och får bl a ta del av lite action i form av hur andra tar sig framåt genom slalomliknande omkörning i 3 filer.
Tror hela tiden att man sett det värsta men det kommer alltid värre...
Fullmånen följde oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar