Jag var hos en kompis som behövde lite hjälp på traven med en grej. På vägen hem, inte så sent, typ vid 21.15 -tiden, stod metron stilla efter ett tekniskt fel. Händer ofta men då på MORGONEN när folk är stressade och sura. Men i kväll klev jag istället på en knökafull buss som tog mig hem på 30 min istället för normala 10, men med min kind upptryckt mot någons axel. Poängen var dock att folk var glada i hatten och tilltalade varandra som aldrig förr. Kvällen var grå men ljum och leendena var många och hjärtliga. Detta kommer jag att leva på länge.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar