Ur-franskhet.

I en av Paris små minipassager ligger Chartier. Inte så långt ifrån mig.

Detta urläckra, urfranska stället har jag lyckats "undgå" i 3 år! Men bättre sent.....

I kväll gick tog en kollega mig med för att valla mig i den franska brasserikulturen.

Alltså ett franskt brasseri i all sin äkthet. Högljutt, trångt och att sitta vid samma bord som okända eftersom det alltid är kö in och man knölar ner folk där man kan.

Då är det skönt att kunna prata svenska men man kan aldrig vara säker på att ingen förstår.

En rejäl hatthylla som löpte mellan borden genom hela restaurangen

anvädes flitigt till väskor, jackor samt mc-hjälmar.

Förr i världen hade stammisarna sina egna små lådor

där man förvarade sina linneservetter...

En sån hade jag velat vara...

Meny är alltid uppdaterad med dagens datum. Bra priser med god fransk husmanskost...

...så jag gick ut hårt med: Sniglar. Goda sådana som alltid.

När man sedan har plöjt igenom pepparstek med pommes frites samt profiterolles (petitchouxer med glass inuti och som simmar i varm chokladsås( Låter det inte som poesi så säg?!)) så krafsar servitrisen ner notan direkt på duken. Och sen är det bara att slänga upp VISAkortet. Knappt har man rest sig så kommer det andra som intar min redan uppvärmda stol.